Vanliga justeringar och när du bör söka hjälp

När nya proteser sätts in är det normalt att uppleva en period av anpassning. Vävnader behöver tid för att vänja sig vid en ny form och belastning, och du kan märka förändringar i tal, salivmängd och komfort. Vissa obehag är övergående, men andra symtom — som ihållande skav, blödning eller svårigheter att äta — kräver professionell bedömning. För att säkerställa långsiktig funktion och komfort är det viktigt att känna igen vad som är normalt och vad som bör åtgärdas.

Denna artikel är endast avsedd för informationsändamål och bör inte betraktas som medicinsk rådgivning. Rådgör med en kvalificerad vårdpersonal för individuell vägledning och behandling.

Munvård – hur påverkas daglig hygien?

God munhygien blir extra viktig när du använder proteser. Rengör de avtagbara delarna dagligen med lämpliga borstar och rengöringsmedel och rengör även tandkött, tunga och kindinsidor för att minska plack och irritation. Felaktigt rengjorda proteser kan bidra till dålig lukt, svampinfektioner eller inflammation i slemhinnan. Regelbundna kontroller hos tandvårdspersonal hjälper till att upptäcka problem tidigt och anpassa rengöringsrutiner efter individuella behov.

Protetik och ansvar – vem gör vad?

Protetik omfattar både planering och uppföljning av tandproteser. Tandläkare ansvarar ofta för bedömning och behandlingsplan, medan tandtekniker tillverkar och finjusterar protesen. Vid behov av omprotesering, ombasning eller mer omfattande reparationer är det viktigt att vända sig till samma team eller den som ansvarar för protesen så att historik och anpassningar tas i beaktande. Samarbetet mellan patient och vårdgivare förbättrar resultatet.

Passformsjustering – när och hur åtgärdas det?

Passformsjustering är en vanlig åtgärd vid både nya och befintliga proteser. Om du märker tryckpunkter, sår eller att protesen skaver bör du boka tid för kontroll. Justeringarna kan innebära att material slipas bort, omlimning av lösa delar eller ombasning för att anpassa protesens insida till förändrad vävnad. I vissa fall krävs en helt ny protes om ändringar i käkben eller vävnad gör att den gamla inte längre går att anpassa adekvat.

Bettfunktion och tuggförmåga – tecken på felaktigt bett

Felaktig bettfunktion kan yttra sig som svårigheter att tugga, att protesen lossnar ofta eller att käkmusklerna blir trötta. Ett ojämnt bett kan också leda till huvudvärk eller obehag i käklederna. Korrigering kan innebära att justera betthöjd eller kontaktytor mellan över- och underprotes. En väl avvägd bettfunktion återställer god tuggförmåga och bidrar till bättre nutrition och talförmåga.

Materialval och hållbarhet – vad påverkar komforten?

Val av material påverkar protesens vikt, styvhet och hur den reagerar mot mjukvävnad. Akryler och kompositer används ofta för basen medan metall eller förstärkningar kan ge stabilitet i tunna partier. Allergier eller känslighet mot vissa material är ovanligt men förekommer och måste beaktas vid val av konstruktion. Rätt materialval, baserat på patientens anatomi och behov, minskar behovet av frekventa justeringar och förbättrar långsiktig komfort.

Munhälsa efter tandförlust – långsiktiga aspekter

Efter tandförlust förändras belastningen på käkben och mjukvävnad, vilket kan göra att protesens passform förändras över tid. Regelbundna uppföljningar är viktiga för att upptäcka benförlust, vävnadsförändringar eller andra problem som påverkar protesens funktion. Anpassningar, ombasningar eller i vissa fall nyprotes kan behövas för att bibehålla god munhälsa. Att vara uppmärksam på tidiga varningssignaler minskar risken för komplikationer.

Slutsats Smärta, återkommande skav eller svårigheter att tala och tugga är signaler på att en protes behöver ses över. Mindre obehag under den initiala inbärningsperioden kan vara normalt, men ihållande problem kräver bedömning av tandvårdspersonal. Genom att prioritera munvård, följa upp passform och bettfunktion samt välja lämpliga material kan patienter uppnå bättre komfort och funktionen i det långa loppet.