Denna artikel är endast avsedd för information och bör inte betraktas som medicinsk rådgivning. Vänligen kontakta en kvalificerad vårdgivare för individuell vägledning och behandling.

Vad är artros i hand (arthritis)?

Artros i handen innebär nedbrytning av ledbrosk i fingrarnas eller tummens leder. I Sverige används ofta termen artros, medan engelska ordet arthritis kan avse både artros och inflammatoriska ledsjukdomar. Symtomen inkluderar smärta vid belastning, stelhet efter vila och ibland svullnad eller knutor vid lederna. Riskfaktorer är ålder, tidigare ledskador, överbelastning och ärftlighet. Artros i tummens basled (CMC-leden) och i DIP/PIP-lederna är vanliga former som påverkar finmotorik och greppkraft.

Varför gör handens leder (joints) ont?

Smärtan vid artros kommer från flera mekanismer i lederna. När brosket tunnas ut ökar friktionen mellan benytorna, vilket ger mikroskador och inflammation i omkringliggande vävnad. Benpålagringar (osteofyter) kan irritera senor och nervändar, och ledkapselns stramhet bidrar till stelhet. Belastning och upprepad rörelse förvärrar ofta smärtan, särskilt vid arbetsuppgifter som kräver grepp. Smärtupplevelsen påverkas också av muskelsvaga kring ledområdet och av hur hjärnan tolkar långvarig smärta, vilket gör att behandling bör vara både fysisk och strategisk.

Vilka medicinska (medical) undersökningar används vid artros?

Diagnos börjar vanligtvis med en klinisk undersökning där läkaren bedömer rörlighet, svullnad och smärtpunkter. Röntgen kan visa broskförlust, ledspaltminskning och benpålagringar, medan ultraljud kan ge information om inflammation och mjukdelsskador. Blodprov tas ibland för att utesluta inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit. Funktionstester och patientens beskrivning av symtom och arbetskrav är viktiga för att avgöra behandlingens inriktning. Remiss till handkirurg eller arbetsterapeut kan bli aktuell vid svår funktionsnedsättning.

Hur hanteras smärta (pain) och inflammation?

Behandling av smärta vid artros kombinerar icke-farmakologiska och medicinska metoder. Förstahandsåtgärder är styrke- och rörlighetsträning, ergonomiska anpassningar och hjälpmedel för att minska belastning på handens leder. Medicinskt används paracetamol och NSAID-preparat för kortvarig lindring; topikala NSAID-geler kan ge effekt med färre systemiska biverkningar. Vid lokala inflammationstoppar kan intraartikulära kortisoninjektioner prövas, men effekten är ofta tidsbegränsad. I svåra fall, då konservativ behandling inte räcker, kan kirurgiska ingrepp som ledartrodos eller ledplastik övervägas efter noggrann bedömning.

Förebyggande vård och lokala tjänster för leder (joints)

Förebyggande och egenvård minskar ofta behovet av mer omfattande medicinska åtgärder. Regelbunden styrketräning för greppmuskulatur, viktkontroll och anpassning av arbetsställningar minskar belastningen på leder. Arbetsterapeuter och fysioterapeuter i ditt område kan ge individuella övningar, råd om hjälpmedel som stöd och tejpning samt träning i vardagsaktiviteter. Lokala handrehabiliteringsprogram och patientföreningar kan också erbjuda stöd och praktiska tips. Tidig kontakt med vården vid ökade besvär ökar chanserna att bevara funktion och minska smärta.

Artrosbehandling i praktiken kräver ofta en kombination av strategier: utbildning om sjukdomen, träning, ergonomiska åtgärder, läkemedel vid behov och riktade medicinska ingrepp i vissa fall. Målet är att minska pain, bevara ledfunktion och förbättra livskvalitet genom anpassade åtgärder som tar hänsyn till arbete, fritid och individuella förutsättningar.

Avslutningsvis är artros i handen ett vanligt men varierande tillstånd där behandlingen skräddarsys efter symtom, grad av funktionsnedsättning och patientens mål. Tidig bedömning och kombination av egenvård med medicinsk uppföljning ger oftast bäst möjligheter att hantera smärta och bevara ledfunktion över tid.