Denna artikel är endast för informationsändamål och ska inte betraktas som medicinsk rådgivning. Kontakta en kvalificerad vårdgivare för personlig vägledning och behandling.

Vad orsakar ledsmärta vid artros?

Artros uppstår när ledens brosk slits ner och ledytorna förändras. Processen kan initieras eller förvärras av ålder, övervikt, tidigare skador, upprepad belastning och ärftliga faktorer. Inflammatoriska processer och förändringar i benet under brosket bidrar också till symptom. Smärtans karaktär kan variera från dov värk till mer intensiva skov vid ansträngning. Förståelsen av orsaker hjälper både läkare och patient att välja lämpliga behandlingsstrategier baserat på vilken led som är drabbad och hur omfattande skadorna är.

Det är viktigt att tidigt skilja artros från andra orsaker till ledsmärta, såsom reumatiska sjukdomar eller infektioner, eftersom behandlingen skiljer sig åt. En kombination av klinisk bedömning och bilddiagnostik ger oftast tillräcklig information för att planera vidare vård.

Vilken roll har läkaren i behandlingen?

Läkaren gör en helhetsbedömning som börjar med anamnes och klinisk undersökning: var sitter smärtan, hur påverkas rörlighet och aktiviteter, och vilka tidigare skador eller sjukdomar finns. Laboratorieprover används ibland för att utesluta andra sjukdomar. Röntgen kan visa typiska förändringar vid artros; MR används vid behov för att bedöma mjukdelar och broskskador mer noggrant. Läkaren koordinerar ofta teaminsatser med fysioterapeut, arbetsterapeut och ortoped när det behövs.

Läkaren informerar också om behandlingsalternativ, förväntningar och biverkningar av läkemedel. Beslut om injektionsbehandlingar eller remiss till specialist för kirurgisk bedömning bygger på patientens symtom, funktionsnivå och hur väl konservativa åtgärder fungerat.

Vilka terapier finns för artros?

Behandling av artros är ofta multimodal. Icke-farmakologiska insatser är grundpelaren: riktade träningsprogram för styrka och rörlighet, fysioterapi, viktminskning vid övervikt och anpassning av arbets- eller fritidsvanor minskar belastningen på leden. Hjälpmedel som ortoser eller stötdämpande skor kan också vara till nytta. Farmakologiskt används paracetamol och NSAID-preparat för smärtlindring, med försiktighet vid långvarig användning på grund av biverkningar.

Intraartikulära injektioner, exempelvis kortison, kan ge temporär lindring i utvalda fall. Andra injektionstyper och kompletterande metoder används ibland, men effekten varierar mellan patienter. Beslut om behandling bör alltid baseras på individuell bedömning och dialog mellan läkare och patient.

Hur kan patienten hjälpa till hemma?

Patientens aktiva deltagande är centralt för långsiktig förbättring. Regelbunden, anpassad träning som stärker kringliggande muskler och förbättrar stabilitet minskar ofta smärta och förbättrar funktion. Balans mellan vila och aktivitet är viktigt: överbelasta inte leden, men undvik också långvarig inaktivitet. Viktreduktion vid övervikt minskar mekanisk belastning på knän och höfter och kan ge tydlig symptomlindring.

Praktiska egenvårdsåtgärder inkluderar värmebehandling vid stelhet, kyla vid kraftiga smärtskov, användning av gånghjälpmedel vid behov samt planering av aktiviteter för att undvika onödig belastning. Patientutbildning och stödgrupper kan också öka motivation och följsamhet till rehabilitering.

När är operation nödvändigt och vilka alternativ finns?

Kirurgiska insatser övervägs när konservativa åtgärder inte ger tillräcklig smärtlindring eller när funktionen är allvarligt nedsatt. Vanligast är ledprotesoperation (total eller partiell), särskilt i höft och knä, vilket kan ge långvarig smärtminskning och förbättrad rörlighet för många patienter. Andra operationer, som osteotomi, kan vara aktuella vid specifika mekaniska problem för att fördela belastningen bättre.

Operation följs av noggrann rehabilitering med fysioterapi för att optimera resultatet. Som med all kirurgi finns risker och komplikationer, varför beslut fattas efter samråd mellan patient och kirurg samt med hänsyn till allmän hälsa och aktivitetsmål.

Avslutning

Sammanfattningsvis bygger framgångsrik behandling av artros på korrekt diagnostik, individuellt anpassad kombination av egenvård, fysioterapi och medicinsk behandling samt, i vissa fall, kirurgi. Läkaren spelar en central roll i att vägleda patienten genom dessa val, men patientens aktiva deltagande i träning och livsstilsförändringar är ofta avgörande för långsiktiga resultat. Regelbunden uppföljning och justering av behandlingen utifrån symtom och funktion hjälper till att hitta den bästa balansen för varje individ.