Behandling av artros: vårdalternativ och egenvård
Artros är en vanlig ledsjukdom som påverkar brosk och ledstrukturer och leder ofta till smärta, stelhet och nedsatt funktion. Behandling syftar inte alltid till att bota sjukdomen utan till att minska symtom, bevara rörlighet och förbättra livskvalitet. Val av åtgärder beror på vilka leder som är drabbade—till exempel hand, knä eller höft—patientens livsstil och andra medicinska faktorer. Denna översikt beskriver vanliga behandlingsalternativ, egenvårdsstrategier och när specialistkontakt kan vara aktuell.
Denna artikel är endast avsedd för information och bör inte betraktas som medicinsk rådgivning. Kontakta en kvalificerad vårdgivare för individuell bedömning och behandling.
Hand och artros
Artros i handen kan ge knottror vid fingerleder, svårighet att greppa och smärta vid belastning. För många räcker konservativa åtgärder: handledsortoser eller skenor för natten, anpassade hjälpmedel för vardagliga sysslor och handledning av arbetsterapeut. Träning som stärker musklerna runt leden minskar ofta belastningen och kan förbättra funktion. Ibland används lokal behandling med injektioner eller, vid uttalad deformitet och funktionsnedsättning, operationer som artrodes eller ledplastik. Bedömning av en handkirurg eller ortoped kan vara aktuell för att avgöra detta.
Vad är artros jämfört med artrit?
Artros är en degenerativ förändring i ledens brosk och underliggande ben, medan artrit är inflammation i själva leden och kan bero på autoimmuna eller infektösa orsaker. Symtombilden kan överlappa—båda kan ge smärta och stelhet—men behandlingen skiljer sig ofta åt. Vid misstanke om inflammatorisk artrit behövs ofta snabbare medicinsk utredning och behandling med riktade läkemedel. För korrekt diagnos kan röntgen, ultraljud och blodprover användas tillsammans med klinisk undersökning.
Leder och belastning
Leder utsätts för kontinuerlig belastning, och övervikt eller felaktig belastning ökar risken för symtom. Viktminskning vid övervikt minskar trycket på viktbärande leder och kan ge tydlig symtomlindring. Anpassad träning—styrketräning, rörlighetsträning och lågpåverkande kondition som cykling eller simning—stärker stödjande muskler och förbättrar stabilitet i leden. Ortopediska hjälpmedel, inlägg i skor eller avlastande ortoser kan fördela belastningen bättre och minska besvär i vardagen.
Smärta: bedömning och lindring
Smärtan vid artros kan variera från molande värk till skarp smärta vid belastning. Initialt rekommenderas ofta icke-farmakologiska strategier: fysioterapi, värme/kylbehandling och aktivitetstillpassning. Läkemedel som paracetamol eller NSAID kan användas kortvarigt för att lindra smärta; lokala salvor eller plåster med NSAID kan ge effekt med mindre systembiverkningar. Vid svårare besvär kan kortisoninjektion i leden ge temporär lindring. Smärthantering kan också inkludera kognitiv beteendeterapi och strategier för att hantera långvarig smärta.
Medicinska behandlingar och när kirurgi övervägs
Medicinsk behandling av artros är oftast inriktad på symtomlindring och funktion. Det finns inga generella “disease-modifying” läkemedel för artros likt de vid inflammatoriska ledsjukdomar. Farmakologiska alternativ bör användas utifrån individuell nytta och risk: analgetika, NSAID och vid behov intraartikulära injektioner. Fysioterapi och strukturerade träningsprogram är centrala. Kirurgiska alternativ som osteotomi, ledplastik eller artrodos övervägs när konservativ behandling inte ger tillräcklig effekt och när smärta eller funktionsnedsättning påverkar vardagen väsentligt. Bedömning hos ortoped samt samarbete med primärvård och fysioterapeut hjälper till att väga för- och nackdelar. Lokala vårdtjänster i ditt område kan erbjuda utredning, rehabilitering och kirurgisk bedömning beroende på behov.
Avslutning
Behandling av artros bygger på en kombination av egenvård, riktad träning, smärtlindring och vid behov medicinska eller kirurgiska insatser. Tidig rådgivning, anpassning av aktivitet och kontakt med fysioterapeut eller annan vårdgivare kan bromsa funktionsnedsättning och förbättra livskvaliteten. Val av behandling bör alltid utgå från individuell bedömning och balans mellan effekt och eventuella biverkningar.